boojan.

Nu är det så här att jag inte klarar av blogg.se för att man inte kan mobilblogga och då får jag inget sagt. Tänk er att jag blir påkörd av en gräsand i en gaffeltruck. Vi säger att den händelsen äger rum vid 13.00 på mitt på dagen och jag skrattar glatt åt händelsen till ungefär 17.00. Men jag är inte hemma förrän 17.15 och då har hysterin avtagit till fullo och jag känner inget behov av att skriva om händelsen. Med dom förutsättningarna får inte heller ni läsare reda på den humoristiska händelsen. Men nu skapar jag en ny blogg där jag kan mobilblogga. Då kan jag skriva när händelserna är som mest aktuella. Det ni!

Nu idag blir det äntligen dags för den första lilla utflykten. Känner att jag inte har utnyttjat sommarlovet så väl som jag hade kunnat än så länge, så det ska bli skönt att komma iväg. Vi har planerat en tid att åka till Mattias sommarstuga igen, med några fler. Tyvärr har gänget gallrats ytterligare en gång och det blir samma fyra personer som förra året. Trevliga människor, men jag kommer sakna dom som inte kunde.  I alla fall ser jag fram emot en bra helg. På lördagen åker Mattias och Ludvig in till Hultsfred på festivalen medan jag och Stefo stannar i stugan antar jag. Den enda jag vill se är The Tallest Man on Earth och kanske White Lies. Men det kändes inte så värt pengarna. Jag är ju student nu. Så Stefo och jag stannar och ser på Lag-VM-finalen istället. Ha det fint!
Kram Filip

Jag skriver detta i denna väldigt sena timme för att jag tänkte skriva det tidigare idag. Då stördes jag av ett gäng i mitt rum som skrek och svor och sådant. Jag stängde dörren så att inte pappa skulle undra vad jag umgås med för folk. I alla fall kom jag hem från nattpremiären av den sista Harry Potter-filmen nu. Den var bra, tycker jag. Just magin och den där mystiken gör att jag gillar dom filmerna. Däremot brukar jag vara skeptisk till filmer med konstiga krafter. Förutom spöken och sådant då. Himla bra grejer! Jag är pigg, så jag skriver det jag tänkte skriva innan jag blev well störd.

Vi fick studentkatalogen på posten idag. Jag öppnade den och kollade igenom alla små bilder från skolan under studentdagen. Då fick jag syn på den här bilden på mig och Viktor.


Jag vet inte riktigt vad jag gör. Glad ser jag verkligen inte ut att vara. Snarare rent av hatisk. Som att jag försöker säga fotografen ett sanningens ord om vad som händer när någon tar kort på mig. Förmodligen skadade jag honom aldrig ändå. Förhoppningsvis hade jag märkt det.

Sen kollade jag in vår klassbild och där finns det väl egentligen inte så mycket att säga. Det syns tydligt att jag inte var glad att ta studenten. Nej, jag verkar mest bara deprimerad.


Jag ser riktigt sur ut. Tidernas mest deprimerade student ser jag ut som. Det är rätt kul faktiskt. Den enda bilden jag ser glad ut på är bilden från balen, men den lägger jag inte ut här. Då förstörs ju hela inläggets allvarliga karaktär.