boojan.

Idag bokade jag innebandy. För att sedan få veta att ingen kunde. Flera hade vart på tidigare under dagen, därav bokade jag då. Men sen kom dom och sa att dom inte orkade och dom skulle plugga. Säg det innan jag bokar vafan. Så nu ska jag kräva pengar från folket! Maha! Mysigt värre.

 

Så nu sitter jag här och begraver mina sorger i Muse, Mando Diao, Lars Winnerbäck, Coca Cola, tanken på chips, min gitarr och allt annat gott världen har att erbjuda.

Vi satt här uppdelade i min soffa, i min säng i den där fåtöljen. Vi tittade på Ullared, ja det gjorde vi. Ullared ägde rum i tv-rutan, som vi tittade in i. Vi tittade verkligen på det. Det var ändå ganska roligt. Vi skrattade jättemycket åt han som jobbade där med krulligt hår, som dom var hemma hos. Jag tyckte så synd om honom. Jag skämdes lite för att dom visar sådan extrem förnedrings-tv. Men det var så fruktansvärt roligt när han visade vad han lyssnade på i bilen och det var en ganska glad låt, men ändå satt han helt dödstyst och såg ledsen ut i förarsätet.

 

Sen bytte vi till sexan. Vi tittade på Two and a half men. Sen i reklamen kom den en reklam om en film dom skulle visa. "Ungdomar lär sig aldrig, dom liftar med raggare" och sen så sa han att dom besökte övergivna hus och så vidare. Ja, jag skriver fortfarande ord som man vanligtvis brukar förkorta helt, eftersom det tar mer plats, duh. Filmen verkade ju som den ultimata filmen. Sen så klippte det och rösten sa "Paris Hilton". Jag och Cliff kände direkt samma sak. Det som verkade så bra hade nu blivit till en nedergång som man gärna ville glömma. Paris Hilton är ju värdelös på alla sätt och vis. Det finns ingen lika operfekt människa som henne. Nu sitter väl Amandavardet och taggar järnet tills när den filmen visas. Varför skulle detta hända oss?

Hunden till vänster påminner mig om Anna Anka. Ser ni inte? Sättet den kollar på. Munnen, fast i hundversion då. Lite brunare i ansiktet, men det kan lika gärna vara puder. Ögonen. Som jag hatar dessa ögon.

Nu är klockan tjugo i två och jag har inte lagt mig än. Är inte trött, kan vara för att jag sov till ett idag. Men nu sitter jag alltså här och får ångra min sena morgon. Blir mysigt att gå upp imorgon. Så luktar jag på mina fingrar och det luktar cheeseburgare! Hur fan kan dom lukta cheeseburgare? Nu blev jag så sjukt sugen på donken! Ge mig donken och jag köper hur många cheeseburgare som helst. Eller.. max 14, det känns dumt att slå Pers rekord, så det får räcka med att tangera det.

 

Nu sitter jag här med min icke omtyckta gitarr. Jag försöker förmedla mina känslor, men det går inte. Det är så svårt att finna några ord. Vet inte ens hur jag känner själv. Det är så svårt att skriva något när man inte känner något. Jag måste ha lite inspiration. Som den där gången. Eller om jag vore Bob Dylan. Nu är jag inte Bob Dylan, jag skriver inte låtar om vad som helst. Jag skriver inte en låt om jag råkar vara ute och gå och plötsligt tänds gatlyktorna. Jag gör inte det.

 

The man in the hat is spinning you around

You're dancing but I can't hear any sound,

 

Nu är det en vecka och några timmar sedan jag kom hem från DH. Men det är en vecka och två dagar sen jag och Stefan smet iväg på hockey. Ni vet HV är så jävla bra i år ju. Men det hindrar dom inte från att få stryk med 2-0 av jumbolaget Timrå just när vi är och tittar. Fast det var kul ändå så klart.

 

Faan vad jag är sugen på att bara åka runt i en bil haha. Det är så jävla skönt att bara åka runt med typ Matte och lyssna på Muse. Bara åka där och skita i allt annat. Jag vill ha körkort nu. Och ny bil! Går ju inte sitta i vår utan att det skakar. Sjukt är det.

Titta vad Matte köpte på DH! Jag fick lite mindre än halva. Som jag har saknat denna dryck. Jag älskade den när jag var liten och den såldes i Vetlanda. Men nu finns den bara på såna där ställen som specialiserar sig på amerikanska grejer. Jag älskar den, kan den inte komma tillbaka? Gråter mig till sömns varje kväll.