boojan.

Jag alla har sett någon av alla dessa röda korset reklamer nu. Jag tror iaf att det är röda korset. Iaf den reklamen där dom visar en liten flicka som heter Kel och visar hur dåligt hon har det och hon pratar om att hon lever med sin sjuka mormor och att hennes föräldrar är döda. Sen pratar hennes mormor lite och nämner bland annat att hon hoppas att någon ser det här och vill hjälpa Kel. Då kan man ju fråga sig, svaret är för mig självklart så inga kommentarer till mig om att jag är dum tack, men vissa kan ju fråga sig vad fan tv-teamet gjorde där, kom dit och filmade, åt lite av sin egen mat, lät bli att hjälpa Kel och hennes sjuka mormor och hälsade dom att dom skulle försöka hitta någon snäll svensk som kunde hjälpa dom, men inte just nu. Vilket bakslag för Kel.

Nu satt jag och tittade på sju avsnitt av Two And a Half Men i min ensamhet och när jag skulle sträcka mig mot musen, tolka mig inte fel, datormusen, så klantade jag mig totalt och välte mitt glas med cola. Det kom över en stor del av södra halvan av skrivbordet, då räknar vi in hela musmattan indränkt och därmed musen, så den kunde ha gått sönder, det kom på datorn och rann in under den, det rann ner på mitt golv som lite listigt är papp med fotografier av trä på... kallas tydligen laminat eller nåt. Lyx. Det jag ville komma till var att i dom där sista avgörande slow-motion sekunderna när mitt glas med cola välte så kunde jag bara få en enda tanke i huvudet, där stod min dator fullt med cola runt den och musen var delvis förstörd, men det enda jag tänkte var att; nej det var den sista colan. Nu är jag orolig över mig själv. Jag ska nog inte dricka mer kolsyrat vatten, socker, färgämnen, surhetsreglerande medel, naturliga aromer eller aromer, ja aromer stod två gånger. Den sista aromen är förvånansvärt nog koffein. Vad konstigt, som Claes drop-in frisör en gång sa. Iaf jag blir tydligen beroende av det, det är lite dumt.

Min far måste ha funderat. För några år sen när jag umgicks mycket med Bergan så satt han och jag inne på mitt rum och tittade på Jackass The Movie. Jag vet inte varför, men jag gjorde det i alla fall. Alltså jag menar inte varför jag kollade på filmen, det vet jag liksom, det är för att den är kanon. Men det jag inte fattar är varför min lilla skrynkliga babyhjärna kom på den lite annorlunda idén att skrika som en flicka, jag tror det var så, eller något annat väldigt feminimt ljud, varenda gång något på filmen hände som såg ut att förstöra framtida faderskap för aktörerna. Där satt pappa ute i köket och jag och min andra manliga kompis, första gången han kallas för manlig förövrigt, var i mitt rum. Inifrån mitt rum hörde pappa skrik och stön. För att vara completely honest med er så kan jag även lägga till att jag verkligen lät som en liten flicka när jag var liten. Vad skulle jag tänka om min son satt å stönade inne på sitt rum med en vän av samma kön?