boojan.

Igår åkte jag och herr Mattias ut till hans stuga. Långevik, eller Mattisborgen, kalla den vad ni vill. Då fick jag återse min tänkarbänk. Platsen där jag kan sitta i evigheter och tänka på allt och ingenting. Där löser jag alla mina problem och skapar nya. Går man ner till bryggan och sätter sig så fastnar man där nere, det är väldigt svårt att gå därifrån, faktiskt. Det är en bra plats. Jag gillar att vara där ute.

Nu ska jag dock ge mig av till skolan som jag inte går i längre och hämta en klasskompis paraply som jag lånade, sen ska jag gå hem med det till henne och hämta mitt eget. Sen av till körskolan tror jag innan det förhoppningsvis blir en trevlig kväll.

Nu sitter jag här igen. Ensam i mitt rum framför min dator och tittar in i skärmen. Det är speedway ikväll. Om sju minuter i skrivande stund. Fast nu är det sex. I alla fall så är det fest ikväll. I bowlinghallen som kommer vara fylld av fulla elever och inte riktigt lika fulla men ändå förhoppningsvis glada lärare.

Det är just därför jag sitter här och inte är på speedway. Det är för att alla jag brukar ha sällskap av är på förfest. Så nu väntar jag på Mattias som hänger med mig till speedwayen vid halv åtta. För då är Nintendos presskonferens på E3 slut. Han sitter nämligen och tittar på livestream från världens största spelmässa i tv-soffan. Han är nörd, men det är helt okej.

Med fester här och fester där lite då och då, lite när som helst, lite var som helst, närmar sig studenten med stormsteg. Och efter flera veckor med studentuppdrag, trevliga kvällar, trevliga helger, studentkampen och lite sådant har jag kommit fram till en enda sak. I nuläget fattar jag ingenting, om någonting. På gott och ont.

I don't know Jack