Det värsta med allt...

Det värsta med allt måste vara att jag verkligen inte kan äta. Jag är inte hungrig, så min matlust är väl inte så extrem just nu. Men herregud vad jag är sugen på hamburgare. Eller jägarbiff. Vi har jägarbiff, färdigrätt från Findus i frysen och jag är jättesugen på den. Men grejen är den att jag inte kommer kunna äta den, så to hell med det.

Jag bad pappa köpa kräm. Sådan som man åt på dagis till mellanmål. Jag har faktiskt ett krämminne.

Det var när jag gick i åttan tror jag. Jag fick för mig att det skulle vara gott med jordgubbskräm, så jag bad pappa köpa hem det och det gjorde han. Sen var jag med Robin en dag och då tog jag fram lite kräm och åt. Då frågade pappa Robin om inte han ville ha lite kräm.

Tänk vad fint att bjuda på kräm. Hur många gånger har man inte önskat att man ska få lite kräm hemma hos någon.

Vad var det jag sa?

Jag visste det. Vaknade flera gånger i natt och skakade nästan. Sen svettades jag och jag kan absolut inte svälja när jag äter eller dricker. Det där med mat förstår jag, men varför i helvete ska det vara så svårt att få ner lite vatten? Jag fick höra av den bästa på jorden att jag har halsfluss och att jag borde gå till läkaren. Jag gör det imorgon, nu har jag tagit en treo, hoppas att det känns bättre om en stund.

Julmust

Nu sitter jag här en måndagskväll. Vi är lediga imorgon så det känns som en fredagskväll. Jag har dock den där jobbiga känslan i kroppen. Den där som man får när man håller på att bli sjuk. Man börjar känna det i halsen och när man känner efter lite extra så märker man att man är rätt stel. Den känslan har jag.

Jag låter mig tröstas av julmust. Den skummar dock över rätt lätt. Jag har inte spillt än, men det kan nog hända om jag inte är vaksam. Den har den där unika förmågan att ge typ tre gånger så mycket skum som must. Jag tror man kan associera det med kärlek faktiskt. Man häller det i glaset för att man så gärna vill ha det, men det skummar lätt över. Eller så har jag bara associationssvårigheter.

Själv har jag nog inga personliga erfarenheter av det. Observera dock att jag inte är helt säker. Jag har sett det hos människorna omkring mig och inte minst på film. Jag vet dock inte varför det kan skumma över. Blir man inte glad om en annan person tycker om en så mycket? Borde inte ett överskummande vara det bästa som finns? Fast nej, jag kan inte sitta och säga så. Det är inte så kul att vara förföljd. Man blir det rätt ofta i den här... bloggbranschen!

RSS 2.0