Sågat och klart
Jag vet inte om ni har tänkt på det. Det här med mjölksyra. För det heter det va? Eller är jag helt ute och cyklar? Nej jag sitter ju här... (hihi). I vilket fall så förväntar jag mig kramp i armarna inom kort, det var rätt jobbigt att såga träd. Fast jag högg ju också. Då kan ni säkert fatta hur cool jag kände mig. När jag stod där med yxan i högsta hugg, hehe, hugg, hah.
I en ren extas av machokänsla så började jag hugga uppifrån istället, precis som när man klyver ved. Ni vet som i gamla filmer och för sådant där roligt folk som inte riktigt har fattat det där med arm- och fingerstyrka. Jag kom och tänka på att jag aldrig har velat hugga, eller ja, klyva ved på det sättet. Jag har varit lite skraj eller något, men jag kom inte på varför jag hade varit det. Tills jag råkade missa lite, jag mer nuddade bara trädet och högg förbi det och högg av mitt ben. Det blödde som bara den och där låg mitt ben en bit bort. Min sjuka armstyrka hade slungat i väg det 28, 6 mil i riktning nordöst. Till Gnesta. Ni kan ju tänka er hur jobbigt det var när jag fick hoppa på ett ben för att hämta det.
Nu sitter det i alla fall på sin plats igen. Jag har precis duschat och funderar på att slå Robin en signal. Se om han vill se på resten av fotbollen med mig. Det blir spännande att se om han godtar det. Fast i och för sig, nu har jag ju er som vittnen här. Ni kan ju förfölja honom iklädda kanindräkter om han, Gabbe och Arvid nekar mitt umgänge. Precis som i det där nya programmet med Alex Schulman som programledare. Fan vad kul!
