boojan.

Den låten får mig att tänka på när jag började gilla Mando Diao. Hur jag kunde sitta i timmar och lyssna på enstaka låtar. Precis som när jag började gilla Lars Winnerbäck. Jag hade tänkt ge honom en chans. Jag tog över tre låtar till min mp3. För att ge honom en chans. Jag kommer ihåg dom här låtarna väl. Solen i ögonen, Hugger i Sten och Kom Ihåg Mig. Det slutade med att jag tryckte tillbaka till den låtföljden hela tiden. Hela jävla tiden. Sen var det Mando Diao ja. Den kvällen för några år sedan när jag kom på att jag gillade dom. Egentligen gjorde jag inte det mer än något annat band. Men jag hade sagt det till folk bara för att jag också skulle ha ett favoritband. Så jag tänkte att jag kanske skulle lära mig några låtar. Så jag gick in på SwedeTab. Jag kollade igenom dom låtarna som fanns där. Jag fastnade för You Can't Steal My Love direkt. Och The Band. Herre Gud, The Band! Jag får rycket av den låten. Jag skapade nyss en spellista på Spotify som jag döpte till MegaRycket. The Band var den första låten att infinna sig i den listan. Sen var jag såld, kan man väl säga. Man kan väl säga så? Sen märkte jag att alla låtar blev mycket bättre ju mer man hörde dom. Nu är Per här, jag hann inte riktigt dit jag skulle komma. Men aja.