boojan.

Johan är farlig, jag är farlig. Vi är farliga. Jag åt kebabtallrik igår. Idag frågade Johan om jag ville ha. Jag tackade och tog emot. Nu känner jag det krypa inom mig. Döden. Jag känner döden komma. Inte bara kebabtallriken. Så mycket mer. Inte bara mat. Jag tror jag håller på att bli deprimerad. Jag kanske gör något åt det? Detta kanske bara är ett simpelt försök att få uppmärksamhet för att denna bloggen ska erövra världen, även om jag blir ännu mer tönt av det! Den ska bli störst! STÖRST! Fast ni vet inte om jag menade allvar om det där, om depressionen alltså. Ni vet inte, bara jag vet. Och min närmaste vän. Bara vi vet. När jag är borta, så vet bara han.

/ShaShaa