Hösten kommer
Ingången till skogen. Precis mitt emot vår tomt. Kan inte fatta hur många minnen jag har därifrån, jag fattar inte heller varför just denna platsen ger mig minnen. Men på något sätt gör den det. Alla sommardagar man har sett den här delen av världen när man suttit på balkongen, alla gånger man gått till speedwayen den vägen, alla gånger jag och Per eller någon annan har haft planer på att bygga koja någonstans där inne men det aldrig har blivit något annat än en hög med pinnar. Det är något somrigt över den platsen. Därför är det så dystert att se den på hösten, så jag försöker att undvika den. Men jag tog en bild istället, så smart som jag är. Nu kan jag ju se den hela tiden, även när jag inte vill. Nu kommer i alla fall den där dystra gråa årstiden när alla gröna fina löv faller av träden och blir bruna. Tiden som är föregångare till den tråkiga tiden när man måste räfsa gräsmattan och få blåsor på händerna. Tiden då jag fyller den meningslösa åldern 17 och inte få göra något nytt. Hösten är nog bland det tråkigaste som finns. Jag vill åka på semester, inte nödvändigtvis till något jättevarmt land, men bara bort från Sverige. En kryssning till England hade varit väldigt kul, någon som är på? Då säger vi det.
Mer utsikt från min balkong. En stor, grön äng. Även som hon den där sa, "med en gul bänk på". Jo för den är standard, det är den.
