Hos tandläkaren
Idag var jag som sagt hos tandläkaren. Jag kom dit, typ två minuter för sent. Jag fick ingen kommentar om det, så vitt jag vet. Sen hittade inte tandläkaren sina saker, hon gick runt och rotade i lådor. Efter en stund blev hon lite tjurigare, hon började svära och slänga igen lådorna. Hon sa bland annat "men va fan är det här nu då?" och "ska ingenting funka den här jävla dan?". Det tycker jag var lite kul, men man ska aldrig skratta med borrar i munnen, även om jag inte hade just då.
Sen såg hon inte riktigt i munnen på mig, vilket resulterade i att hon satte sig vid datorn och kollade på andra saker, hur nu det skulle hjälpa. Sen kom det in en annan tandläkare och den första sa då till den andra att "Du kommer inte heller se in där, det är för långt in, vi får hjälpas åt". Det resulterade i sin tur i att den tandläkaren som kom in senare började rota i min mun och lyckades tydligen väldigt bra med det hon gjorde. Då sa den första tandläkaren halvt tjurigt, halvt förvånat "du fick väl en bättre vinkel då!".
När jag väl skulle gå därifrån, över gatan till skolan, ja det är så bra placerat! Så kom jag på att jag hade glömt att ta en sådan där lapp om att man varit där, så att man inte får ogiltig frånvaro, för det är ju SÅ viktigt. Men då hade jag redan gått ut, så jag fick gå tillbaka in och det såg ju dumt ut, uppenbarligen. För när jag bad om lappen så fattade inte hon i receptionen någonting. Hon mer tittade på mig som om jag var någon form av groda med cykelhjälm, eller nåt. Hon tittade jättekonstigt och frågade "har du ens varit här?". Som om jag skulle gå in där och fråga om en lapp om jag inte varit där, typ om jag hade försovit mig och inte vågade få frånvaro. Då går jag in där och fixar lapp! Jo men visst, jag känner mig lurad och besviken. Sen fick jag i alla fall min lapp och alla levde lyckliga i alla sina dar.
