Tänk att bli gammal
Har inte skrivit något inlägg under hela helgen och inte heller igår. Så nu jävlar var det dags.
Igår efter idrotten när jag cyklade hem och lämnade grejerna. Jag erkänner, jag drack en sådan där Burn också. Jag satt där på pappas sängkant och tittade ut över kvarteret som belägrats mer och mer av höstens iskalla, glädjedödande soldater. Poetisk är jag idag med.
Då såg jag hur en tant. Eller dam kanske jag ska säga, låter ju trevligare. En dam gick förbi. Långsamt, med sin rullator. Hon stapplade fram i en hastighet som kunde betraktas som närmast obefintlig. Hon såg inte lycklig ut. Hon var väldigt gammal, hon kanske har sett allt hon vill se? Bara hon vet. Väldigt gammal, som sagt.
Jag kom att tänka på hur jag skulle vara när jag blir gammal. Jag kanske inte ens lever i hennes ålder. Åtminstone kanske jag inte kan gå, min kropp kanske inte klarar av det. Tänk vad avundsjuk jag skulle vara på henne då. Om jag kommer ihåg den stunden när jag är så gammal. Då ska jag tänka att hon borde ha varit lycklig att hon kunde gå. För det kan inte jag.
Fast nu ska jag inte gräva ner mig i det mer. Jag har trots allt förhoppningsvis typ 80 ljuvliga år innan jag behöver tänka denna tanken igen. Tänk vad mycket man hinner med på den tiden! Till exempel kan man sätta sig på en strandbar i Berlin med sand på golvet. Sen kan man sitta där och bara tänka på att man har en lång tid framför sig med folk man tycker om och hatar. Man kan ta fram en gammal skolkatalog och kryssa över vissa personer. Det har jag gjort, hela katalogen från förskolan är ju förstörd. Ledsamt, måste jag säga.
Sen är inte vissa personer med i skolkatalogen, men dom är upp och nervända ändå, så det spelar ingen roll ;)
