boojan.

Jag kan verkligen sakna att se ett sms i inkorgen och veta att det är ifrån dig, saknar den tiden när vi pratade hela tiden och den tiden när du faktiskt tyckte om mig. Vart tog det vägen? Jag hatar att se dig med andra, så är det, att se dig med andra när jag aldrig har fått vara med dig. Jag hatar det. Du hälsar knappt när vi träffas, jag får nästan en känsla av att du undviker mig, men det är knappast möjligt. Varför skulle du göra det. Det var ju i helgen allt hände, everything happened this weekend. Bästa helgen på länge. Fast det höjer inte så mycket. Livet leker... nästan driver med mig tror jag.