Sorgen finns kvar
Jag vet att det har gått flera år nu. Säkert tre, långa år. Man tycker att tiden borde läka mina sår, men såren vill inte läka. De envisas med att vara kvar. De vill vara kvar och påminna mig om den dagen.
Jag och Robin hade precis druckit varsin dricka. Vilken sort det var har lämnat mitt minne. Av rent nostalgiska själ bestämde vi oss för att panta flaskorna och köpa oss varsit tuggummi i tuggummiautomaten.
Efter att ha matat apparaten med plast fick vi ut ett kvitto, där på stod det 2 kr. Naturligtvis ville vi snabbt komma förbi den långa kön till den enda kassan som var öppen, men i vägen fanns en man. Det var en äldre herre i kostym. Jag minns honom väl, han hade dessutom hatt. Stilig, skulle man väl kunna säga.
"Ursäkta, jag har lite bråttom, skulle jag kunna gå före jättesnabbt, jag har bara det här", sa jag och höll upp det lilla pantkvittot.
Det blev tyst och mannen såg ut att fundera på saken. Jag vet inte hur länge vi kan ha stått där, men tystnaden fick det att kännas som en evighet. Jag hade nästan givit upp hoppet och tänkt avlägsna mig från platsen när mannen plötsligt yttrade sig.
"Nä", sa han.
Nä. Han näade mig. Det lät som i Yrrol under Absolut Vodka-reklamen. Absolut - för riktiga män. När flygkontrollanten eller vad det heter, han i kontrolltornet, säger "Nepp". Ungefär så lät det. Så brutalt var det. Den här händelsen har förstört mitt liv.
Jag och Robin hade precis druckit varsin dricka. Vilken sort det var har lämnat mitt minne. Av rent nostalgiska själ bestämde vi oss för att panta flaskorna och köpa oss varsit tuggummi i tuggummiautomaten.
Efter att ha matat apparaten med plast fick vi ut ett kvitto, där på stod det 2 kr. Naturligtvis ville vi snabbt komma förbi den långa kön till den enda kassan som var öppen, men i vägen fanns en man. Det var en äldre herre i kostym. Jag minns honom väl, han hade dessutom hatt. Stilig, skulle man väl kunna säga.
"Ursäkta, jag har lite bråttom, skulle jag kunna gå före jättesnabbt, jag har bara det här", sa jag och höll upp det lilla pantkvittot.
Det blev tyst och mannen såg ut att fundera på saken. Jag vet inte hur länge vi kan ha stått där, men tystnaden fick det att kännas som en evighet. Jag hade nästan givit upp hoppet och tänkt avlägsna mig från platsen när mannen plötsligt yttrade sig.
"Nä", sa han.
Nä. Han näade mig. Det lät som i Yrrol under Absolut Vodka-reklamen. Absolut - för riktiga män. När flygkontrollanten eller vad det heter, han i kontrolltornet, säger "Nepp". Ungefär så lät det. Så brutalt var det. Den här händelsen har förstört mitt liv.
Kommentarer
Trackback
