Min envishet
Sedan jag var ett litet barn har jag alltid haft en envishet som jag själv stört mig på väldigt mycket. Det skulle till exempel ha kunnat vara en glass. Ni vet på Maxi när man passerar frysboxarna och man frågar pappa om man kan få en. Sen fortsätter jag tjata. Till slut är jag inte ens sugen på glass längre. Men jag ska ändå ha en. För det bestämde jag mig för. Jag stör mig på mig själv för det. Jag tycker att jag själv är dum i huvudet och att jag borde lägga ner.
Klockan skulle kunna vara runt elva på kvällen och jag blir lite sugen på läsk. Allt är stängt förutom Statoil och det är en liten bit att gå, plus att termometern visar -15 grader. Jag skulle kunna fråga någon kompis om han vill köra till Statoil och sen se en film eller något. Men när personen i fråga säger att nej jag orkar nog inte ikväll. Då kan jag säga att jag betalar en tjuga ifall du skjutsar mig dit. Vid det här laget är jag inte ens sugen på läsk längre. Det är bara min himla envishet som gör mig jobbig för min omgivning. Fast jag är åtminstone tillräckligt intelligent att inte tjata. Så jobbig tillåter jag inte mig själv att bli.
Istället snörar jag på mig mina svarta skor som inte är mina egentligen, utan min brors. Jag snörar på mig dom och ger mig ut i den frostiga nattluften. Jag är på väg mot Statoil. Den där tanken om att läsk skulle vara gott, den har försvunnit för länge sedan. Nu är det bara min dumma envishet som styr mig. Jag ska ha den där läsken, för jag bestämde det!
Jag blir så irriterad på mig själv. Jag börjar prata med mig själv medan ansiktet blir stelfruset. Jag fräser åt mig själv att jag är töntig. GE UPP! När jag kommer hem med läsken borde jag kanske vara belåten, känna mig tillfreds över situationen. Jag fick min läsk, jag vann mot det som var emot mig. Men jag är inte belåten. Jag känner mig inte tillfreds. Jag känner mig löjlig. Patetisk. Jag förlorade kampen mot min inre envishet trots att jag själv tyckte att läsk skulle vara onödigt.
En annan sak jag alltid tänkt på är skolloven. Den där sista kvällen man kan vara uppe sent. Den sista kvällen som har en ledig dag efter sig. Då ska jag alltid vara uppe sent. Det bestämde jag mig för när jag var liten. Leva ut lovet. Det har jag gjort nu ikväll. Klockan var ett på natten och hade det varit ni hade ni säkert gått och lagt er. Själv kände jag att nej, jag måste ta vara på den sista kvällen. Så jag satte igång en film. Nu är den slut och jag passade på att skriva den här texten. Fast jag måste erkänna att nu är jag belåten. Nu är jag nöjd. Det här var ett bra val, för jag är inte så trött och det var en bra film. Plus att jag lever ut den sista uppesittarkvällen på lovet. Det känns skönt.
Jag tänkte att jag skulle göra det lite bekvämt för mig själv vid datorn, där jag såg filmen. Så jag hämtade fotpallen från soffan och sköt in under bordet. Nu sitter jag alltså här i min fåtölj. Nej, jag halvligger i min fåtölj som fortsätter i en perfekt benlängd. Nu mår jag bra. Det här gjorde jag fantastiskt bra! Det var riktigt mysigt det här.
Filmen i fråga heter förresten Happythankyoumoreplease, eller Kärlek i New York på svenska. Den var bra. Josh Radnor är med i den och det var därför valet föll på just den filmen. Josh Radnor är han som spelar Ted Mosby i How I Met Your Mother, för er som inte visste det. Underbar serie. Följer den med stora ögon.
God Natt.
Klockan skulle kunna vara runt elva på kvällen och jag blir lite sugen på läsk. Allt är stängt förutom Statoil och det är en liten bit att gå, plus att termometern visar -15 grader. Jag skulle kunna fråga någon kompis om han vill köra till Statoil och sen se en film eller något. Men när personen i fråga säger att nej jag orkar nog inte ikväll. Då kan jag säga att jag betalar en tjuga ifall du skjutsar mig dit. Vid det här laget är jag inte ens sugen på läsk längre. Det är bara min himla envishet som gör mig jobbig för min omgivning. Fast jag är åtminstone tillräckligt intelligent att inte tjata. Så jobbig tillåter jag inte mig själv att bli.
Istället snörar jag på mig mina svarta skor som inte är mina egentligen, utan min brors. Jag snörar på mig dom och ger mig ut i den frostiga nattluften. Jag är på väg mot Statoil. Den där tanken om att läsk skulle vara gott, den har försvunnit för länge sedan. Nu är det bara min dumma envishet som styr mig. Jag ska ha den där läsken, för jag bestämde det!
Jag blir så irriterad på mig själv. Jag börjar prata med mig själv medan ansiktet blir stelfruset. Jag fräser åt mig själv att jag är töntig. GE UPP! När jag kommer hem med läsken borde jag kanske vara belåten, känna mig tillfreds över situationen. Jag fick min läsk, jag vann mot det som var emot mig. Men jag är inte belåten. Jag känner mig inte tillfreds. Jag känner mig löjlig. Patetisk. Jag förlorade kampen mot min inre envishet trots att jag själv tyckte att läsk skulle vara onödigt.
En annan sak jag alltid tänkt på är skolloven. Den där sista kvällen man kan vara uppe sent. Den sista kvällen som har en ledig dag efter sig. Då ska jag alltid vara uppe sent. Det bestämde jag mig för när jag var liten. Leva ut lovet. Det har jag gjort nu ikväll. Klockan var ett på natten och hade det varit ni hade ni säkert gått och lagt er. Själv kände jag att nej, jag måste ta vara på den sista kvällen. Så jag satte igång en film. Nu är den slut och jag passade på att skriva den här texten. Fast jag måste erkänna att nu är jag belåten. Nu är jag nöjd. Det här var ett bra val, för jag är inte så trött och det var en bra film. Plus att jag lever ut den sista uppesittarkvällen på lovet. Det känns skönt.
Jag tänkte att jag skulle göra det lite bekvämt för mig själv vid datorn, där jag såg filmen. Så jag hämtade fotpallen från soffan och sköt in under bordet. Nu sitter jag alltså här i min fåtölj. Nej, jag halvligger i min fåtölj som fortsätter i en perfekt benlängd. Nu mår jag bra. Det här gjorde jag fantastiskt bra! Det var riktigt mysigt det här.
Filmen i fråga heter förresten Happythankyoumoreplease, eller Kärlek i New York på svenska. Den var bra. Josh Radnor är med i den och det var därför valet föll på just den filmen. Josh Radnor är han som spelar Ted Mosby i How I Met Your Mother, för er som inte visste det. Underbar serie. Följer den med stora ögon.
God Natt.
Kommentarer
Trackback
