boojan.

Sitter och tänker lite. Det började för några dagar sen när Linus frågade mig om jag var kristen, jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Jag vill gärna tro på något övernaturligt, livet är så mycket roligare om det inte finns en vetenskaplig förklaring till allting. Man kan säga att jag klassar mig själv som troende, men att jag inte ingår i den kristna tron. Protestantism är väldigt mycket mer lössläppt än katolisism, men det är fortfarande en massa onödiga regler som jag anser är helt jävla förbannat puckade. Till exempel, varför i helvete skulle man inte få svära? Det enda som står i bibeln som ens kan räknas till den frågan är att man inte får missbruka herrens namn, dvs att man inte får använda fraser som "OMG" eller "herre gud" eller "my god", fjortisarna kan ju hoppa av direkt. Det står däremot inget om att man inte skulle få missbruka djävulens namn, dvs fan själv. Man kan alltså säga fan, jävlar, helvete och alla jävla könsord du kan komma på utan att det ska vara något fel, men ändå verkar kyrkan vara så strängt emot det. Tillbaka till min syn på det hela. Jag anser att kyrkobesök är onödiga, med tanke på att jag inte orkar gå upp vid tio en ledig dag. Jag anser att man får svära hur mycket man vill, det blir mer kraft i språket om man använder fler interjektioner. Ett föremål i storleken av en ärta som expanderar till ett oändligt universum känns inte heller så troligt, så där tror jag hellre på gud, även om båda teorierna låter ganska övernaturliga. Det enda jag vill är helt enkelt att kristendomen ska kunna vara att man tror på gud och om man är riktigt religiös kanske ägnar sitt liv åt honom, fast på sitt eget sätt istället för att följa en massa regler som faktiskt är nedskrivna av människor. Haha, det var skönt att skriva av sig lite även om ingen orkar läsa!