boojan.

Nu är det så här att jag inte klarar av blogg.se för att man inte kan mobilblogga och då får jag inget sagt. Tänk er att jag blir påkörd av en gräsand i en gaffeltruck. Vi säger att den händelsen äger rum vid 13.00 på mitt på dagen och jag skrattar glatt åt händelsen till ungefär 17.00. Men jag är inte hemma förrän 17.15 och då har hysterin avtagit till fullo och jag känner inget behov av att skriva om händelsen. Med dom förutsättningarna får inte heller ni läsare reda på den humoristiska händelsen. Men nu skapar jag en ny blogg där jag kan mobilblogga. Då kan jag skriva när händelserna är som mest aktuella. Det ni!

Nu idag blir det äntligen dags för den första lilla utflykten. Känner att jag inte har utnyttjat sommarlovet så väl som jag hade kunnat än så länge, så det ska bli skönt att komma iväg. Vi har planerat en tid att åka till Mattias sommarstuga igen, med några fler. Tyvärr har gänget gallrats ytterligare en gång och det blir samma fyra personer som förra året. Trevliga människor, men jag kommer sakna dom som inte kunde.  I alla fall ser jag fram emot en bra helg. På lördagen åker Mattias och Ludvig in till Hultsfred på festivalen medan jag och Stefo stannar i stugan antar jag. Den enda jag vill se är The Tallest Man on Earth och kanske White Lies. Men det kändes inte så värt pengarna. Jag är ju student nu. Så Stefo och jag stannar och ser på Lag-VM-finalen istället. Ha det fint!
Kram Filip

Jag skriver detta i denna väldigt sena timme för att jag tänkte skriva det tidigare idag. Då stördes jag av ett gäng i mitt rum som skrek och svor och sådant. Jag stängde dörren så att inte pappa skulle undra vad jag umgås med för folk. I alla fall kom jag hem från nattpremiären av den sista Harry Potter-filmen nu. Den var bra, tycker jag. Just magin och den där mystiken gör att jag gillar dom filmerna. Däremot brukar jag vara skeptisk till filmer med konstiga krafter. Förutom spöken och sådant då. Himla bra grejer! Jag är pigg, så jag skriver det jag tänkte skriva innan jag blev well störd.

Vi fick studentkatalogen på posten idag. Jag öppnade den och kollade igenom alla små bilder från skolan under studentdagen. Då fick jag syn på den här bilden på mig och Viktor.


Jag vet inte riktigt vad jag gör. Glad ser jag verkligen inte ut att vara. Snarare rent av hatisk. Som att jag försöker säga fotografen ett sanningens ord om vad som händer när någon tar kort på mig. Förmodligen skadade jag honom aldrig ändå. Förhoppningsvis hade jag märkt det.

Sen kollade jag in vår klassbild och där finns det väl egentligen inte så mycket att säga. Det syns tydligt att jag inte var glad att ta studenten. Nej, jag verkar mest bara deprimerad.


Jag ser riktigt sur ut. Tidernas mest deprimerade student ser jag ut som. Det är rätt kul faktiskt. Den enda bilden jag ser glad ut på är bilden från balen, men den lägger jag inte ut här. Då förstörs ju hela inläggets allvarliga karaktär.

Igår åkte jag och herr Mattias ut till hans stuga. Långevik, eller Mattisborgen, kalla den vad ni vill. Då fick jag återse min tänkarbänk. Platsen där jag kan sitta i evigheter och tänka på allt och ingenting. Där löser jag alla mina problem och skapar nya. Går man ner till bryggan och sätter sig så fastnar man där nere, det är väldigt svårt att gå därifrån, faktiskt. Det är en bra plats. Jag gillar att vara där ute.

Nu ska jag dock ge mig av till skolan som jag inte går i längre och hämta en klasskompis paraply som jag lånade, sen ska jag gå hem med det till henne och hämta mitt eget. Sen av till körskolan tror jag innan det förhoppningsvis blir en trevlig kväll.

Nu sitter jag här igen. Ensam i mitt rum framför min dator och tittar in i skärmen. Det är speedway ikväll. Om sju minuter i skrivande stund. Fast nu är det sex. I alla fall så är det fest ikväll. I bowlinghallen som kommer vara fylld av fulla elever och inte riktigt lika fulla men ändå förhoppningsvis glada lärare.

Det är just därför jag sitter här och inte är på speedway. Det är för att alla jag brukar ha sällskap av är på förfest. Så nu väntar jag på Mattias som hänger med mig till speedwayen vid halv åtta. För då är Nintendos presskonferens på E3 slut. Han sitter nämligen och tittar på livestream från världens största spelmässa i tv-soffan. Han är nörd, men det är helt okej.

Med fester här och fester där lite då och då, lite när som helst, lite var som helst, närmar sig studenten med stormsteg. Och efter flera veckor med studentuppdrag, trevliga kvällar, trevliga helger, studentkampen och lite sådant har jag kommit fram till en enda sak. I nuläget fattar jag ingenting, om någonting. På gott och ont.

I don't know Jack

Per har nyss givit sig av hemåt. Jag tvingade ut honom. Sa att jag behövde plugga. Vilket jag behöver och ska göra. Jag sitter nämligen här med min rättskunskapsbok och drömmer mig bort till när jag har klarat allt i skolan och inte behöver tänka på något annat på ett tag.

Det har varit så underbart väder den senaste tiden. Jag trivs väldigt bra med utsikten från vår balkong när det börjar bli grönt på träden. Nu är det dessvärre väldigt kalla vintrar. När det kommer så mycket snö vill kommunen ha någon plats att lägga all snö på. Närmare bestämt utanför vårt hus. Nu har mycket smält bort men det är ändå mycket kvar. Hoppas det smälter bort innan sommaren.


För att visa lite hur stora högarna är nu, satte jag mig framför dom. Jag gillar framför allt alla soporna som plogen har släpat med sig. Det är fint här nu. Det går bra nu.

Jag fick för mig att jag skulle klä upp mig lite under kvällen. Tänkt och gjort. Där satt den. Jag tänkte att jag borde ju prova kostymen hemma också - inte bara i affären. Tänkt och gjort. Den hade inte krympt eller något sådant. Den satt som gjuten av en amatörgjutare. Varken bättre eller sämre. Det duger. Jag är nöjd nu.

Jag har inte hoppat in i duschen än. Jag fastnade istället här framför datorn där jag sitter och nördar mig. Misstolka mig inte nu. Jag spelar inte spel - inte på datorn. Men på mobilen framför datorn. Så fastnade jag. Kul!

Jag gör mig i ordning inför vad som komma skall. Inte för att jag vet vad som kommer. Jag tror dock att mina farbröder kommer hit ikväll. Fast jag kommer nog inte vara hemma. Inte på grund av dom då alltså, men det brukar bli så att det hittas på något någonstans.

Jag har i alla fall rakat mig. Ska nu hoppa in i duschen. Det är varmt ute fast inte så mycket sol. Det är mest en himmel fylld av väldigt tunna moln där solen halvt kan lysa igenom. Om man vill sola kanske inte det här är den bästa dagen men solen skiner så att det räcker om man vill bli bländad och se grönt. Jag satt där ute på stolen och tyckte det var ganska skönt.

Vi beställde mat från Chili Thai innan. Det var lika gott som alltid. Medan vi åt diskuterade pappa och jag filmer. Det slutade med att han tipsade mig om ett antal filmer.

Titta vi flyger
Jag har sett den någon gång för många år sedan. Det jag minns är att någon går med en gitarr genom flygplanet och slår huvudet i folks huvuden. Jag satte igång den nu och bläddrade fram några minuter. Då fick jag se en man som pratade i telefon medan hans kyckling som han skulle äta, hoppade omkring framför honom. Det bådar gott!

Tjejen som visste för mycket
Denna har jag också sett, men det var fruktansvärt längesen. Jag kommer ihåg att en orm kommer och slingrar sig genom en lägenhet där huvudrollsinnehavaren Goldie Hawn står. Jag hatar ormar. Kanske inte ska se den. Fast pappa sa att den var väldigt rolig. Den roligaste filmen han sett. Han berättade att han och mamma sett den på bio och att han hade skrattat så mycket att mamma skämdes. Det bådar ju också gott.

Det våras för vilda västern
Jag hittar ingenting om den. Den finns nog inte. Fast han berättade om den också. Att den var väldigt rolig. Jag måste hitta den.

Jag satt här nere i mitt svala rum och tittade på film när det ringde på dörren. Jag sprang upp och öppnade och där stod två äldre personer. En man och en kvinna. Tanken att jag kände dom svävade genom huvudet tills dom räckte över två papper. Dom sa att jag skulle bjuda med mig min familj och några vänner. Sen gick dom vidare till min granne, som i sin tur inte öppnade dörren. Då la dom papprena i hennes brevlåda och gick vidare.
Så frågan jag ställer mig nu är:

Jag sitter här och beundrar min studentmössa och drömmer mig bort. Det kommer bli väldigt skönt att sluta skolan. Idag är det exakt två månader kvar till arbetslösheten.

Min mammas kusin Bengt skrev till mig på facebook och berättade att han sett Cat Stevens på Skavlan. Han skrev att låten som Cat spelade, Father and Son, var min mammas absoluta favoritlåt och att min mamma och hennes vän Kristina hade anmält sig till en gitarrkurs enbart för att lära sig den låten. Jag tänker mig alltid mamma och Kristina som spralliga och glada. Jag kan tänka mig att dom skrattade bort en hel del tid under den kursen.

Bengt skrev att han tyckte jag skulle lära mig den låten. Jag som ändå kan spela gitarr. Så det ska jag ta och göra! Jag sitter och önskar att jag hade kunnat spela den för mamma. Sen hade vi varit lyckliga, som en tv-shop-familj.

Jag lägger upp klippet från Cat Stevens besök på Skavlan. Yusuf heter han ju nu, men han är Cat för mig. En katt är alltid katt, en katt för sin hatt.

Sedan jag var ett litet barn, en sådan där liten pojke med korta ben och pipig röst, har alltid mina kompisar fått erbjudanden i stil med; "Om du inte äter godis på ett helt år så ska du få tusen kronor att göra vad du vill med." Det är alltid föräldrarna själva som kommer på idén. Det vore ju hälsosamt om lillen inte åt godis på ett helt år, tänker dom.